Kväveprodukter

Kväve är växtens motsvarighet på vad diesel är för en motor. Växten behöver likt en motor mer tillsatser för att fungera optimalt. För att en växt ska kunna ta upp kväve behövs svavel. Mängden svavel per kg kväve varierar mellan grödor. Läsa gärna mer under fliken svavelprodukter.

Kväve kan förekomma i olika former i jorden. De vanligaste formerna är organiskt, ammonium (NH4+) eller nitrat (NO3-). Nitrat kväve är lättrörligt i marken och den form som växten har lättast att ta upp. Ammoniumkväve tar växten upp också men det kan även ”buffras” genom att det binds i lermineral och i nedbrutet organiskt material, som skörderester och stallgödsel. Organiskt kväve kan också tas upp, detta görs framförallt under näringsfattiga förhållanden. Baljväxter som fixar kväve tar upp det som elementärt kväve (N2). Kväve är en viktig beståndsdel vid bildningen av proteiner, amino- och nukleinsyror samt i enzymer. 

Vid underskott av kväve ljusnar bladen eftersom syntesen av klorfyll avstannas. Kväve rör sig lätt i växten och underskott syns framförallt på äldre blad. Vid överskott av kväve blir växten mörkgrön och övergår i nästan blått. Många tycker sina grödor ser bäst ut när de är mörkgröna nästan blå, det som händer då är att växten konsumerar mycket socker för att inte bli nitratförgiftad, plantan vill späda ut nitratet och gör det med hjälp av socker. En lägre sockerhalt i plantan gör att växten lättare angrips av skadegörare och svamp. Därför är det viktigt att kvävet blir tillgängligt för växten i lagoma portioner under säsongen när växten behöver kväve.